För många år sedan utbildade jag mig till leg. sjukgymnast (eller fysioterapeut som det numera heter) på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Ungdomligt aningslös och entusiastisk rekommenderade jag oförväget diverse komplementära former av en, i mina ögon, många gånger mänskligare och biverkningsfriare vård än skolmedicinen erbjöd, som akupunktur, massage och meditation. Gissa om jag slog huvudet i väggen! Akupunktur var ”gammalt kinesiskt skrock som vi i Sverige var alldeles för begåvade att gå på”, massage var ”passiviserande kamouflage för betydligt ljusskyggare aktiviteter”. Meditation var ”flum för de lättlurade”. Hur skulle man ens kunna mäta effekten av att tänka på vissa ljudkombinationer?

I dag har alla tre formerna beforskats grundligt och övertygande – effekterna av meditation till exempel på ansedda Stanford University – och ingen förnekar längre det massageutlösta lugn och ro-hormonet oxytocins värde. Även akupunktur är väletablerad för bland annat smärtlindring, men på den här tiden var det ointagliga avgrunder mellan mina positiva praktiska erfarenheter och skolmedicinens ramar.

Självklart behövs både forskning och kvalitetssäkring – det är fruktansvärt med alla charlataner som skor sig på sjuka människor – men om man censurerar alltför strängt kan det bli inte bara barnet som försvinner med badvattnet, utan hela badkaret. Öppna och lyhörda sinnen för människans komplexitet är avgörande för att kunna utforma morgondagens hälsovård i linje med den nyaste forskningen. 

Glädjande nog tvingar dagens utmaningar fram fantastiska hälsoinnovationer från alla håll och kommer att möjliggöra såväl förnämlig egenvård som välgörande förstärkning för både terapeuter och hälso- och sjukvården. Det är med stor glädje och tillfredsställelse jag förmedlar kunskap och framtidstro från dessa nya rön och innovationer, till både hälso- och sjukvårdens aktörer och våra medborgare. När jag leder medicinska konferenser brukar jag alltid insistera på att ha med erfarna patienter eller brukare på scen, vare sig det gäller neuropsykiatriska funktionshinder, ofrivillig barnlöshet eller som häromåret vid World Pancreatic Cancer Day på Medicon Village i Lund drabbade patienter som själva drabbats av bukspottskörtelcancer. (Att bara ha ställföreträdare för olika patientgrupper eller diagnoser tycker jag aldrig fullt ut kan ge den emotionella inlevelse som god vård förutsätter).

På senare tid har en av mina ögonöppnare varit att förstå den växande mängd personer som fått livsstilsutlösta, ofta multipla, kroniska sjukdomar, exempelvis från fukt och mögel i sjuka hus. Vi har aldrig förr tillbringat så mycket tid inomhus i så välisolerade rum, och med så mycket emissioner från allt från elektronik till textilier. Effekterna kan bidra till att knäcka hälso- och sjukvården om vi inte med alla medel avlastar akutvården och hjälper patienter med kronisk sjukdom att bli experter på sin egenvård och ta betydligt större personligt ansvar på hemmaplan.

Mitt vårdhjärta blöder med alla som lider i onödan och jag samlar systematiskt på kunskap och individer som kan bidra till morgondagens friskvård. En av mina visioner är att bygga en ständigt växande hälsokunskapsbank, som tryggt, omtänksamt och skräddarsytt vägleder oss framåt och visar lättillgängliga vägar att förebygga livsstilsutlösta problem. Denna bank ger garanterat god avkastning och det finns så många spännande innovationer som kan ge oss hälsosammare liv!

Ofta är det den trygga, pålästa, ansvarsfulla rådgivaren man söker, som kan guida rätt i hälsodjungeln efter ens personliga förutsättningar och preferenser.

Jag längtar efter den, eller de, aktörer som delar denna hälsovision och är villiga att satsa resurser på att förverkliga den. 

Välkomna att höra av er!